Förlossningsberättelse barn 2

Måste ju skriva om min andra förlossning medan jag fortfarande har den i minnet ;)
Åkte ju in till sjukhuset den 16:onde oktober för igångsättning, i vecka 39+1
Har ju i slutet på graviditeten varit orolig att min förlossning skulle bli likadan somden förra, fick komma in via en remiss till sjukhuset för att prata med en sköterska, och hon menade på, att denna bebisen hade normalstort huvud, och hon LOVADE mig att han skulle vara mindre än Marcus med sina 4170, så hon skickade iväg mig på ett ultraljud, enbart för att jag skulle lugna ner mig och inse att det inte var någon fara, att han inte var så stor, detta i vecka 38
Det blev gjort, han beräknades till 3800, träffade en läkare efter det som tyckte att neej, nu sätter vi igång dig nästa vecka, han behöver inte bli nå större, så att du inte spricker som under din förra förlossning.
Tisdag den 16:onde klockan 7.30 fick vi ringa int ill sjukhuset för att höra ifall det fanns några lediga rum, vilket det gjorde, så klockan 08 var vi på plats, det tog lång tid innan det hände nåt, för domskulle kolla CTG kurvor och diverse, till slut kom det in en läkare som bedömde att dom skulle sätta igång mig med hjälp av en BARD-kateter, man för upp upp en ballong som ska lura kroppen att det är barnets huvud som trycker på neråt, och då öppnas man, hon sa att det skulle ta ca 3 timmar, så jag kunde gå runt på promenad med den där, när jag va öppen 4 cm skulle ballongen trilla ut.
Dom tog en ny CTG kurva, viilket tog en halvtimma, sen började jag klä mig för att ge mig ut på promenad, då ramlade balonngen ut, så jag hade öppnat mig 4 cm på en halvtimma, fick ta av mig kläderna igen, för dom skulle ta vattnet, och efter det började ju värkarna.
11.30 sattes katetern in, 12.00 var jag öppen 4 cm alltså.
Allting går riktigt bra fram till 17.45 tiden, då börjar jag tycka det är lite svårt att hanterna värkarna och ber om en epidural, före dess använde jag mig av syrgaen, men dels så gillade jag inte fyllan jag fick, blev döv tyckte jag och dessutom så tog jag den alltid för sent, så jag kände av alla värkar i alla fall.
Epiduralen gjorde susen, blev jätte glad och upp och dansade med ett gåbord, tyckte ganska direkt att det började trycka på rejält, och ber om påfyllning på epiduralen, men bm säger att trycket neråt försvinner inte med hjälp av epiduralen,  så vid kvart i 8 säger hon att jag är öppen 10 cm, sen vid kvart över 8 kommer krystvärkarna igång.
35 minuter krystvärkar och sen kommer en "liten" kille fram på 4530g och 53 cm lång
inte ett dugg mindre än Marcus, men ett lite mindre huvud, spricker lite invändigt, men ingenting farligt..
Så i det stora hela, en bra och relativt snabb förlossning och en underbar prins fick vi, som har fått namnen: Didrik Theodor Olaus Forsberg
Kramar A