Erkänner

OK.
Jag erkänner.
JAG HATAR MITT JOBB
Nåt så fruktansvärt... Började dåligt, sen blev det sämre och nu blir det bara värre och värre för var dag som går.
Idag mår jag skit, för idag är det första gången jag verkligen tar med mig jobbet hem och går och är förbannad, har ont i magen och gruvar mig för att gå dit imorgon. Så långt ska det inte behöva gå. Helt ärligt, vuxenmobbing på jobbet är nog ett bra ordval för mitt arbete.
Blev varnad direkt jag började där, och jag har stått på mig, som bara den, och det är väl därför jag inte alls är omtyckt, för det inte har gått att köra med mig som de tydligen gör med alla andra.
Men nu har det spridit sig så det är så mycket skitsnack så det snurrar i huvudet.
folk ljuger om mig, hittar helt enkelt på saker och ting, som de säger till chefer och diverse. Dom blir förbannade över småsaker som inte har nåt med dom att göra. Sura jävla kärringar som bara går runt där och muttrar.
Det är vktigare att se till att golven i tvättstugan och skåpen i köket är rengjorda än vad det är att ta hand om de boende på ett omsorgsfullt sätt.
Hatar hur alla jobbar, hur oengagerade dom är, önskar inte ens min värsta ovän att behöva bo där med den där personalen.

Nu har det i alla fall gått så långt att jag säger inte ett ord längre, börjar gruva mig för när dom ska bli förbannade nästa gång, börjar dra mig undan..
Istället spenderar jag mer tid med de boende gör det ÄNNU bättre för dom, men då är ju det fel också, för då tycker dom att dom får jobba mer med köket. eller något annat, jag slipper inte undan dom... vad jag än gör.
Råkar jag jobba på grann avd en dag och vill fråga hur det är med dom JAG tar hand om, så får jag höra att jag spionerar och får höra av samordnaren att jobbar jag någon annanstans så ska jag inte bry mig om vad som händer på andra avdelningar, och detta blir till en sån stor grej att det tas upp på ett morgonmöte.
-Sluta springa och titta och vad som händer på andra avdelningar.

Det gör inte mig till en dålig personal, snarare tvärtom, det visar att jag bryr mig!!!
En sommarvikarie frågade mig hur jag tyckte att det var där, sa sanningen, att jag tycker att det är hemskt, att man aldrig har känt sig så värdelös som jag gör här, FAST jag vet att jag gör ett ordentligen jobb. jag är omtyckt av de boende och det är det som räknas, men dom trycker ner mig så mycket att jag snart inte står ut.
Killen blir alldeles tårögd
-Tack A... Tack, jag menar det. Jag har trott att det var nåt fel på mig.
??? vilket sätt att bli behandlade på.

Fick som tips att jag ska stå på mig, men det handlar inte om det har jag kommit fram till. Det är mitt jobb! Jag spenderar mer tid på jobbet än hemma. Man MÅSTE ha i alla fall EN person man kan prata med, men det har jag inte, har aldrig någonsin känt mig så utmobbad och ensam.
Imorgon ska jag gå ner till chefen och höra om omplacering!!!

Förlåt, det blev långt, men jag behövde skriva av mig.