Ambulans till Astrid Lindgrens barnsjukhus

I onsdags jobbade jag till 14,hämtade Marcus från dagis, vi hämtade vovven Selma och gick ut på en promenad, Marcus lekte med sin kompis Ellis en timma.

Sen gick vi hem för att se lite på Scooby-Doo som jag hade lovat honom.

Vi sitter bredvid varandra på soffan, han tittar på tv:n och jag glor i min telefon, när han börjar göra lite konstiga ljud ifrån sig, jag tittar på honom och frågar vad han gör

Då har han helt tappar styrseln i nacken och huvud så huvudet har trillat bakat så han tittar upp mot taket, ögonen går i kors, han blinkar mkt, spänner hela kroppen och det bara tjuter när han försöker andas,,

Livrädd som jag blir, lyfter jag upp honom i famen som ett spädbarn och nästan skriker på honom

-Marcus, Marcus MARCUUS

Sen kommer paniken när det inte blir nån skillnad, han fortsätter krampa och ryckningarna och ögonen och andningen blir inte bättre, ringer 112, och dom säger att dom skickar ambulans på en gång.

Hon på larmcentralen fortsätter prata med mig, och frågar vad som händer och jag försöker prata fast gråten stockas bara i halsen, och mitt upp i alla hans kramper, blir han alldeles blek, läpparna vita, han slappnar av i hela kroppen och blir alldeles lelös, och andningen blir knäpptyst.

Där jag stod far tankarna genom huvudet

-Nu dog mitt barn.....



-Vad händer, vad är det som händer?? frågar hon på larmcentralen, och jag försöker börja ropa på Marcus igen och skakar lite på honom, och han öppnar munnen och försöker prata, svammel, men han gör något ljud,, nästa tanke som far genom huvudet

-Han har blivit hjärnskadad..



När han blev så där tyst så somnade han, och han sov fram tills ambulansen kom i min famn, jag ståendes vid en dragig balkong för att kyla ner en kokhet barnkropp, jag försöker väcka honom men får bara något obegripligt till svar från honom, men ögonen förblir stängda..



Ambulanspersonalen kommer, och ber mig lägga honom på soffan, dom säger att dom starkt misstänker att han har haft en feberkramp.

Dom tar tempen och den visar 38, vilket i mitt tycke knappt är feber när man är barn?

Han får febernedsättande och vi åker in till barnsjukhuset, när vi kommit fram ligger febern på 39

Så förmodligen reagerade kroppen så starkt på att han fick ett uppåtstigande feber så fort..



På sjukhuset började han prata begripligt igen, och efter några timmar av prover, och Marcus sovandes mest hela tiden fick vi åka hem, med svar att det var en feberkramp.



I taxin hem säger Marcus:

- Mamma, det va roligt på sjukhuset hos doktorn, man fick så mkt saker,

Så han verkar inte vara skärrad i alla fall..



Värre är det för hans mamma, som så fort jag blundar eller tittar honom i ögonen ser den här synen framför mig hur han låg och skakade i min famn, dagen efter sjukhusbesöket grät jag hela kvällen, do kom min chock, efter att försöka vara stark inför Marcus så var det min tur att släppa på mina känslor, som jag nog kommer att få göra ett bra tag framöver...



A