Gravid & Nojig

Ärligt talat har jag inte fattat det här, att jag ska ha barn!

Jag?? Jag som är en omogen liten flicka med pippilotter och just lärt mig kissa på toaletten känns det som.

Helt plötsligt kommer denna nyhet och ska ändra kurs på livet, nu ska man vara mogen, stor, vara en förebild och allt annat som hör till. Men är jag det det då? mogen?? inte direkt, men det kanske man inte behöver ha, man kanske är en bättre mamma om man har barnasinnet kvar?? Ja vet inte. jag är nybörjare på detta.

Kommer att tänka på Maria i dessa tider. Jag kommer så väl ihåg att hon va så orolig att hon skulle förlora alla kompisar för att hon inte drack alkohol osv, och att hon inte va lika rolig som förr när hon blev gravid. Kommer så väl ihåg ihåg att jag tänkte: men herregud vad tragiskt att man behöver känna så. Är man riktiga kompisar så spelar det ju absolut ingen roll huruvida man dricker eller inte när man umgås. Men så fort man kom in i samma situation själv kan jag verkligen förstå hennes tankar.

Man känner sig som värsta tråkiga kärringen som aldrig vill göra nåt kul. Tyckte det va så roligt när Elin pratade häromdagen att det skulle vara roligt att komma till Umeå när jag va där, blev så full i skratt när jag funderade på vad hon ville göra där nu när man inte kan dricka?? Man tänker och beter sig som om man vore alkoholist. Men ärligt talat, vad vill man göra i Umeå av alla ställen?? hahah inte direkt värsta turist orten.

I alla fulla fall: TACK mina älskade vänner att ni fortfarade vill vara mina vänner fast jag är så fasansfullt tråkig.

Nej nu ska jag lägga upp benen på soffkanten och njuta till fullo för imorgon är jag ledig!!!

Kramar A