Vi kom fram

Vaknade imorse, tog tempen på Marcus, 39, men vi for.
Så nu sitter jag i Umeå.
Han sov hela flygresan så det var skönt, och Selma var så snäll i sin lilla bur, Viktor hjälpte oss ända fram till när man ska gå igenom dom där detektorerna.
När jag kom till Umeå började jag rings till vårdcentraler, och efter många om och men och väntan på att dom skulle ringa upp så slutade det hela med att klockan blev för mycket och dom hänvisade oss till akuten,, för ett stick i fingret? som tar 2 minuter att få reda på resultatet..
Aja, det va ju bara att fara, Det var bättre nu i alla fall, och fick träffa en doktor som tyckte att blir det inte bättre på 2-3 dagar så får vi höra av oss igen, så jag hoppas han ska bli bättre nu lill skrutten.

Jag har fått träffa Nicholas idag, syrrans lilla pojk för första gången, så otroligt gullig och liten. Har Marcus verkligen varit så liten nån gång?
Jag blev nästan sugen att skaffa en till.

Nu ska jag gåoch umgås
Kramar A