JAG HAR FÅTT BARN!!!

Det VAA värkar!! Nu vet jag hur såna känns i alla fall.
Förlossningen satte igång 02.30 på natten, jag hade fått en och en halv timmas sömn.
Vid fem tiden började jag bli lite orolig att det verkigen va värkar så då väckte jag Viktor, han blev eld och lågor och sprang runt här och såg mer än redo ut att fara på direkten, men jag ringde inte in till förlossningen förrän 8 på morgonen bara för att jag skämmdes ifall det skulle vara så att det inte va värkar. men dom sa åt mig att avvakta och ringa när värkarna höl på i över en minut, det gjorde dom redan en halvtimme senare, men jag väntade med att ringa ändå, när jag väl ringde och berättade detta, så tyckte hon att jag skulle avvakta tills jag hade 3 värkar på tio minuter, och rekommenderade mig att lägga mig i badet vilket jag gjorde, och det hjälpte faktiskt tro det eller ej, eller smärtan va väl där, men den avtog. Sen kom värkarna i bra takt, Viktor ringde in till förlossningen sista gången och då sa dom att så fort jag kände att jag inte orkade vara hemma längre så fick vi komma in, så då tog jag telefonen och skyndade mig och ringde till Elin (hundvakten) så tänkte jag att vi far så fort hon kommer, och herregu va värkarna började göra ont, hann till och med spy innan vi for för jag hade så ont, i handfatet i köket, Viktor tog bort det, snacka om förvåning från min sida, han som vanligtvis är så känslig.
När Elin kom, så for vi nästan direkt, blev in skriven på bb och jag va öppen 4-5 centimeter redan då, bra jobbat tyckte jag och Viktor, detta är ju över snart. hade ju skrivit i min förlossningplan att jag ville ha lustgas och ev epidural, så jag tyckte att detva konstigt att efter jag vart där i tre timmar inte fått nåt så jag frågade, -ja det kan du få direkt sa hon och gav mig lustgasen, vilket jag började må dåligt av och det smakade skit, så den struntade jag i. Huvva, fortsatte min profylaxandning (världens bästa investering)
sen började hoon avråda mig från epiduralen, eller snarare råda mig till eda tror jag det hette, för den va så bra i jämförelse med epiduralen för värkarna skulle inte svta i styrka, men en jätte bra bedövning, minst lika bra sa hon, så jag tog den, för hon sa att det inte va för sent att ta epiduralen sen ändå om jag inte tyckte att den skulle funka, och FY FAN VILKEN BEDÖVNING!! Jag skrek rakt ut, fy fan, sen efter en kvart när dom äntligen va färdig så skulle vi vänta in resultatet på nästa värk, och jag säger då det: DEN HJÄLPTE INTE ETT SKIT!!! Så allt va i onödan, dom gick oh hämtade läkarn som fick lägga en epidural istället och tack gode gud vilken bedövning, den hjälpte så mkt att jag skulle upp och dansa runt med ett gåbord på golvet och fick in radio o grejer, hhahah heelt borta.
Vid 4-5 tiden på em så va jag helt öppen, så då trodde vi att det strax skulle bli klart, men ike, jag satt och rullade runt på en boll på golvet, men det hände absolut ingenting, dom fyllde på epiduralen tre ggr, >>>>>>>>>>>>>>>> (snabbspolning)

Timmarna flög iväg, dom ville inte fylla på epiduralen nå mer till slut för att jag va öppen så mkt så jag skulle orka krysta, jag fick mer och mer ont, aj aj aj, ingenting hände fast jag krysta, nattpersonalen började, jag krysta o krysta o krysta (jätte bra krystning) sa dom faktiskt, men han satt som fastkilad i mig, marcus alltså.. så dom bestämde sig för att använda sig av en sugklocka så vi skulle få ut han då jag dessutom börjat få feber. Och jag säger det, han kom knappt ut med sugklockan, fem dragningar som mest, jag krysta, läkaren drog, en barnmorska satt med hela kroppsvikten på magen för att trycka från det hållet, + att vi det står 6 andra personer där inne men dom märker jag inte ens av, e så insatt i det jag håller på med, till slut kommer han under en och samma krystning så jag sprack ju nådigt!!!
Dom sprang ut med han direkt och tog Viktor med sig, sköljde bort fostervatten från näsan och såg till att han skrek ordentligt innan dom kom tillbaka in, alltså när Viktor kom in med honom i famnen så började jag bara stört gråta, alltså så känsligt, så sjukt, så otroligt, vilken känsla.. oj oj oj , går inte att förklara i ord. Han föddes 22.13.
fick sitta med han i 20 minuter kanske, sen drog dom iväg mig till operation för att sy ihop mig, och Marcus lämnades med Viktor, dom höll på att sy i flera timmar tror jag, bra bedövning fick jag, så jag somnade till och med till medan dom syr!! Vaknade av att jag började snarka hahah piiinsamt. Sen fick jag ligga på uppvaket i 2 timmar efter det, för jag va ju helt förlamad i benen, den ramlade ner från sidan av sängen och jag kunde inte vicka tån, så nu vet jag hur det känns att vara förlamad från magen och neråt. Låg på uppvaket i två timmar och bara längtade efter mitt barn som jag fått se i 20 minuter bara.
02.45 fick jag äntligen komma till rummet och träffa mina älsklingar!!!
As jobbig förlossning, men värd varenda timme, varenda minut, varenda sekund för det underbara barn som jag har hos mig nu!!!
Undrar om ni orkade läsa klart allt..
Nu väntar sängen
Pussar från en lycklig A