Saknad..

Hösten,,, är nog ganska vakert med alla dessa färger, men är det bara jag som blir deprimerad? Det är mörkt när man åker till jobbet, den är mörkt innan man har vaknat upp från sin middags tupplur, man börjar frysa, vet inte vad man ska ha för kläder på sig.. tror att detta bidrar till mitt sinnes tillstånd för nuvarandre. Jag kan väl erkänna att jag kan vara rätt känslig ibland, men så som jag har betett mig dom senaste dagarna är inte likt mig. Jag har haft så lätt för att börja gråta så jag har blivit rädd för mig själv. Som om jag skulle ha fel på tårkanalerna så slutar det inte att rinna oavsett hur mycket jag försöker sluta också, det är snarare tvärtom, men samtidigt är det väl bra att någon gång bara släppa allt. Jag bröt ihop idag på jobbet, jag va tvungen att hålla mig undan i en timma, så att ingen skulle se mig, och fråga hur det är fatt, för då gråter jag ännu mer, blir så rörd när det är folk som bryr sig om mig.
Saknaden,, har börjat komma krypande, efter alla numera! Känner mig helt ensam i världen, fast jag vet att jag inte är det. Jag har en underbar sambo här hemma som tröstar mig och har inte vart nåonting annat än underbar och otroligt förstående. *älska*
Elin,, jag vill att du ska veta att du har gjort min tid i sthlm underbar, vet inte hur jag hade klarat flytten och allting utan dig. Hoppas innerligt att du kommer tillbaka snart!!
Kramar A