Åter igen ensam

Får skriva lite då och då för att hinna ikapp här.

Elin kom ju i tisdags kväll, klockan 02, lyckades jag ätligen dra mig till sängen, men man ville ju hemskt gärna sitta uppe och prata betydligt mycket längre, men har man barn så är man ju tvungen att lägga sig i någorlunda tid.

På onsdagen började vi dagen med att åka förbi vårt gamla jobb, men jag blev ärligt talat deprimerad av att vara där.

Det var samma stil, klagomål och trist. En håller på att börja gråta för den har så mycket att göra den andra klagar på chefen och hur mycket dem har att göra, den andra klagar som vanligt för att den är avundsjuk för att vi är några som står varandra nära på jobbet

-Jaha, här sitter ni, gänget är samlat, kul kul kul,, men med en betydligt sarkastisk framtoning. Sen satt jag och Elin där, väntade på chefen, som aldrig blev klar med sina lönesamtal, så efter att vi båda kände oss lagomt deprimerad och glad över att vi inte jobbade där, så drog vi oss vidare in till stan.

Gick runt en massa, och kom hem vid halv 6, så vi skyndade oss att dricka lite vin, göra mat, göra oss i ordning och dra oss iväg till söder för att dricka lite mer med Sandra.

Från början var vi jätte många som skulle ut, men det slutade med att det bara var vi tre, alla andra kunde inte av diverse anledningar - pengar, jobb, osv osv

Men det blev en trevlig kväll, det var till och med en italienare som stötte på mig. Skönt faktiskt att få lite uppmärksamhet, när man numera känner sig som en sliten mamma. Var hemma vid 02 snåret, trodde ärligt talat jag skulle frysa ihjäl på uteservering till slut.

Kramar A