Ensam

En ny dag i Angelas värld.

Hela morgonen satt Marcus och lekte med dammsugaren, så söt.

Sen gick vi iväg till öppna förskolan och lekte av oss lite och pratade skit med alla andra föräldrar, som vanligt sitter Marcus i knät i 3 sånger under sångstunden sen ska han iväg. Nu kröp han till mitten av ringen, det sitter 27 snälla barn där i sina föräldrars knän, utom han, han kryper och sätter sig mitt i ringen och ska sitta och titta på ledarna, han är ju ett lejon, och dom gillar ju att va i centrum, snacka om att det stämmer.

Har en otrolig saknad i min kropp..

Jag saknar:

• Mina föräldrar som är världens underbaraste


• Mina systrar, de snällaste och goaste som finns, som jag kan prata med allt om mellan himmel och jord


• Mina underbar systerbarn, Edina, Elise och lilla Nicholas som jag inte har hunnit se, men saknaden finns redan, längtar efter att få hålla honom i min famn


• Ejlin, tomt, tomt, tomt utan dig!


• Maja, Vad hände? Vi hörs ju inte ens längre...


• Maria, älskade vän..


• Eliana, Oslo? va faan


• Alla mina underbara vänner i Umeå, i Karlstad, och vart ni än bor, saknar er!

I det stora hela, så har jag kommit till insikt, jag är otroligt ensam! Jag har verkligen ingen kvar, utan självklart Viktor och Marcus, men jag har ingen annan här, i denna stora stad, alldeles ensam, inte konstigt att man känner sig deprimerad ibland...

Kramar A