Ångesten...

Usch, nu kommer ångesten krypandes.
Imorgon ska jag iväg och se på när dom sticker en stor elak spruta i Marcus lår, det är dags för den andra vaccinationen, och shit vad han skrek vid den första, jag tyckte ju sååå synd om honom.
Men jag ska försöka att visa mig stark och att det inte är något farligt. Hoppas att jag får väga och mäta nu, det var en och en halv månad sen, ´att jag måste fråga lite om hans matningar, jag tor jua tt han ska äta ihjäl sig, han vill ju fortfarande äta en gång i en timmen, även om han har ätit en halv barnmats burk så vill han amma efter en kvart, börjar tro att han inte har mättnadskänsla, eller så är det helt enkelt så att jag har för lite mjölk i brösten att han aldrig blir mätt och att han vill försöka igen, varför kan man inte mäta hur mycket dom får i sig? Hade ju vart sjukt mycket lättare, jag har ju inte en aning om vad som finns i mina bröst.
Annars har som sagt ingenting hänt idag heller, fick sova till 13, Viktor steg upp och va med lillen, sen kom han med honom när han ville sova igen, så sov vi vidare, natten gick lite bättre, fast han vaknade till rejält vid 02, men somnade om efter en halvtimme i alla fall. och sov till 09.
Inte för att mans ka säga nåt, men alltså att behöva ställa klockan när man har barn,, det är inte roligt, tycker att man får vakna nog tidigt ändå, och bara för att jag säger så, så kommer vi att vara vakna före klockan ringde, uppdater imorogn om hur stor lille killen har blitt.
Kramar A